Hjärtebarn!
God morgon!
De flesta som läser min blogg vet nog att jag har ett medfött hjärtfel. Jag brukar för det mesta inte se mig som sjuk. Utan bara lite mer trött än alla andra. Ibland är jag dock tvungen att lyssna på kroppen/hjärtat och ta de lugnt. Det gjorde mig mer ledsen och besviken förr. Som barn och tonåring ville jag också var med och hänga på mina kompisar. Idag gör det inte lika mycket. Plus att vuxna har (förhoppningsvis) lite mer förståelse varför man inte orkar alltid. För det är något jag har lärt mig under mina snart 37 år. Skillanden mellan att jag bara är trött och hjärt trött, som jag brukar säga. Kan nog dessvärre inte förklara det i ord.
Jag har också en jävla livsvilja, det finns så många gåner osm jag skulle kunnat gett upp. När jag föddes så var det riktigt kristiskt. Jag hade 6 hål i hjärtat och öppen magen (brock). Så inget ligger som det ska på mig, förutom de kvinnliga delarna. De fick sy på en "påse" på magen som det vred om en halvt varv varje dag för att de skulle få ihop magen. Jag är nöddöpt så jag skulle ha ett namn i fall jag dog. Men de gjorde ingen operation förrans jag skulle fylla 4:a. Så jag firade min 4:a års dag på sjukhuset och det minns jag än idag. Det var en lyckad operation MEN de fick ändå göra om den 2 veckor senare.
Ska inte skriva så mycket mer om det nu. Det blir så långt inlägg då. Jag fortätter lite senare.
